Häromdagen hade jag ett väldigt intressant samtal med en väldigt intressant kamrat. Vi diskuterade den röda gubbens psykiska hälsa. Hur mår han egentligen? Alla vet ju att grön gubbe symboliserar klart, varsågod, det är fritt fram, du bör inte bli överkörd nu o.s.v. och den röda gubben är ju således hans motpol.

Detta måste vara ett väldigt otacksamt jobb och en väldigt smal roll att arbeta i. Jag kan tänka mig att den röda gubben var sträng och auktoritär när han var ny på jobbet. Alla stannade när han kom fram och väntade snällt på hans kollega som tickade på. Den röda gubben var då en symbol för säkerhet och trafikordning. Men så någon dag så dök den röda gubben upp fastän det inte kom några bilar. Några ungdomar noterade trafikstiltjet och kollade frågande på den röda gubben 'Vi kan väl få gå över? Det kommer ju ändå inga bilar!'. 'Låt gå', svarade den röda gubben som själv varit ung en gång och ungdomarna sprang över i total säkerhet trots att den röda gubben sken med sin närvaro.
Sen den dagen insåg alla människor hans totala meningslöshet och igronerade hans tidigare auktoritära uppmaningar om att stanna. Det kan han väl inte må psykiskt bra av?

Kontenan av detta är följande: Om du har någon som helst auktoritet. Släpp inte efter på den då. Stå på dig och var sur och tvär i alla lägen. Annars kommer du en vacker dag sluta som en röd, sur gubbe som ingen bryr sig om och som ingen har någon som helst empati för. Typ som Stalin.