Det är inte ofta vi uppdaterar i nuläget och det är i huvudsak för att visa respekt för alla drabbade i Japan samt Usama Bin Ladins familj. Men idag, den 9:e maj, gör vi ett undantag. Det är ju min, Hans, födelsedag! Därför lägger vi upp en gammal födelsedagsklassiker!



Med självgoda hälsningar

Denna fantastiska blogg representeras ju av två olka kön. Nämligen fitta och kuk. Henne och han. En tjej och en kille. Ibland när jag känner mig lite omanlig utifrån vårt 'moderna' samhälles genusnormer kan jag bara tänka att "Jag är ju faktiskt den manliga delen av henneochhan" och sen kanske jag kliar mig på pungen och spottar på gatan (eller golvet. Helt och hållet beroende på placering vid loskans nedslag) vilket leder till att min stunds oroliga tvivlan bekräftas av en skön våg av testosteron som sköljer över mitt ego.

Dock råkade jag i förra veckan ut för ett dråpligt nedslag för min manlighet. Jag var på en nattklubb och stod i baren och snackade med några polare. Då känner jag en hand i nacken varpå jag vänder mig om för att hitta handens rätta ägare. Det var en blond tjej i 25-årsåldern som såg ganska bra (men packad) ut. Följande konversation utspelar sig medan hennes hand smeker mitt hår och mina händer puttar bort hennes spritdränkta och beniga händer:

Tjejen: Vad fin du är.
Han: Jaaha. Tack?
Tjejen: En sån frisyr hade jag också i mellanstadiet.
Han: Ha! Kul. Jättekul.
Tjejen: Nej men alltså det var inget illa. Den är jättefin.
Han: Jaha. Men okej. Tack. Sluta smek mig i nacken, tack.
Tjejen: Är du kille eller tjej?
Han: Nämen vafan. Lägg av.
Tjejen: Men är du kille eller tjej?
Han: (vänder mig bort. Ger givetvis bitchlooken)
Tjejen: Förlåt alltså. Men det gör inget.
Han: (Säger till polarna att det är dags att gå. Vi går.)

Ska man behöva utsättas för något sånt här bara för att man rakar sig i ansiktet men inte på huvudet?

Det måste vara ett resultat av den blåa politiken.

/Han

 

Keep cool my babies, vi är tillbaka! Det krävs mer än att vi skiljs åt av Östersjön och 40 mil land för att stoppa oss längre än ca 7 månader!

 

Jag tänkte dela med mig av något som hände mig under detta uppehåll, när jag var ute på tradera och hittade en spännande annons.

Jag var ute och spanade efter diverse kläder och don när jag snubblade över följande beskrivning:

"svart, etnisk, långklänning med stenar och guldmynt"

Okej, både svart och etnisk, långklänning med stenar och guldmynt.. hmm låter ju lite bekant, men kanske inte så jevla catchy eller lockande heller för den delen. Lite för många ord där tycker jag. Känns som att dom fiskar efter nåt särskilt ord för detta som dom inte kan med att säga, eller så kanske det inte finns något. Nej, så är det nog. Men tänk om det fanns ett ord för att sammanfatta allt detta, "svart, etnisk, långklänning med stenar och guldmynt", men det finns det ju såklart inte.

 

Så mycket tankemöda och förvirring över något som inte alls är min stil.

Så nästa gång, kära pk-vänstrare, håll er ifrån tradera eller gör oss alla en tjänst och säg romer om det är det ni fiskar efter. Det är bara ofint att antyda utan att ge cred dit cred bör. Som att sjunga en redan skriven låt lite falskt och med annan text så att ingen får nån STIM-peng men alla får ont i huvudet.

Bloggen är tillbaka med försiktighet men dock med vassa åsikter. Jag, Han, har hittat en ny kategoripralin i min chokladask till fantasi. Nämligen "Folk som är sitt yrke" och idag tänkte jag presentera yrkeskategorin: Badvakt.

Badvakter är inte som man önskar. Själva ordet får mig att drömma mig till 90-talsserien Baywatch med David Hasselhoff och Pamela Anderson i de mest framträdande rollerna men idag fick jag äventyra vad ordet badvakt verkligen innebär i Sverige när jag besökte ett badhus. Det är inte en snygg, vältrimmad och extremt rödlättklädd (alltså både rödklädd och lättklädd) människa. Nej. En badvakt i Sverige skulle kunna presentera sig såhär:

"Hej. Jag heter Anders. 35 år, fru och 2 barn varav ett från tidigare äktens... samlag. Efter gymnasiet gjorde jag lumpen. Knullade runt en del i Skaraborgstrakten där jag hade min tjänstgöring, skaffade mig (oproportionerligt mycket. Hans anm.) tatueringar (främst på armarna. Hans anm.) och muckade. Efter mucket stack jag till sjöss i några år. Låg med ganska många horor men tröttnade på detta och åkte hem till Göteborg igen där jag tog jobb på ett lager. Där jobbade jag i några år, fick en oplanerad dotter som heter Michelle (efter skådespelerskan Michelle Pfieffner. Hans anm.), fick betala en massa underhållspengar till Michells morsa Monica så fick flytta tillbaka till Skaraborgstrakten där jag fick ett billigare boende. På Skaraslätten fick jag jobb som vaktmästare i en hockeyarena men jag tröttnade snart på att köra ismaskin. Då hittade jag en såndär KY-utbildning på två år så man kunde bli badvakt. Det tänkte jag passade mig för jag har alltid velat bli idrottslärare men jag klarade liksom inte av matten som krävdes för att komma in. Så badvakt är det jag gör nu sedan 3 år och jag trivs jävligt bra med det."

Så skulle defenitivt den badvakt jag träffade idag presentera sig. Det som är mest intressant med denna typ av badvakter är främst två saker. Det är:
1. Att denna beskrivning stämmer in på alla manliga badvakter.
2. Hur de rör sig i badhuset. De har klarvakna ögon som seglar från hörn till hörn i basängområdet. Om de får syn på någon ungdom eller ett barn som försöker ha lite extra kul (och detta visar sig bryta mot någon liten paragraf i hans regler han har skrivit i typsnittet Impact och satt upp på omklädningsrumsdörren efter att ha laminerat dem) busvisslar han utav bara helvete utan fingrarna (för det är det bästa knepet han har lärt sig på sin kvalificerade yrkesutbildning till badvakt) och ryter åt ungarna att de ska ge fan i att ha SÅ roligt i hans badhus. Sedan går han in och spolar vatten i damernas duschrum och låtsas inte kolla lika noga på damerna som på ungdomarna som bryter mot hans strikta regler.


Jag kan bara föreställa mig vilka kommentarer en sånhär badvakt sedan kan fälla när han kommit hem. "Appappapp. Spring inte.", "Det är förbjudet att ha kalsonger under badbyxorna" (för JA. Hemma hos honom går alla runt i badkläder. Och man måste duscha först). Sen när det blir fredag beställer familjen hem pizza, ser på Lets Dance och äter lösgodis.

Detta skulle kunna vara scenarier som utspelar sig hemma hos badvakten Anders som idag fick mig att vilja skapa kategorin "Folk som är sitt yrke" här på henneochhan med mig:

Flickhipsters



Hipsterflickor

Är det inte lite förvirrande att allt förkortas med bokstaven P nu för tiden? Det känns som att vart man än går så snacks det om P hit och P dit.. Det är någon som går på P-piller, en bil som är från Portugal, någon som har fått en P-bot, någon ska på P-fest, någon som snackar om kemiska beteckningen för fosfor, någon har vart i Pe-king (okej dålig), någon snackar om en tonlös bilabial klusil.. Men ni fattar grejen, är de inte jevvligt svårt att hänga med i alla olika situationer hela tiden när allt ska förkortas med bokstaven P?

Här är ett antal tänkbara scenarion där det kan vara fatalt att bli förvirrad av bokstaven P:

-"Älskling, du börjar se lite gravid ut, det är väl inte så att du har slarvat med dina P-piller??"
-"Jag har tagit dom regelbundet. Fast du kanske menade preventivmedel, och inte mina fosforpiller mot mjuk benstomme??"

Eller

-"Ey Anna, skaru med på P-festen ikväll?"
-"Ja vad kul!"
Kommer till festen
-"Men Anna vad lite kläder du har på dig, vi ska ju på parkeringsfest utomhus..?!"
-"Ånaj!"

Eller kanske

-"Ska vi ses i P-matsalen på lunchen?"
-"Visst!"
Kommer till matsalen
-"Men varför ligger alla och skrevar utan underkläder här när jag ska äta?!"
-"Men det här är ju preventivmatsalen, idag med gratis insättning av spiral"
-"Jaha, där rök min matlust..!"


Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker att vi ska ge P ett break och börja förkorta med andra bokstäver eller kanske, jag vet inte.. Säga orden vi menar? Låta det ta en halv sekund till och försäkra oss om att alla förstår vilket P det är vi faktiskt menar? För det är faktiskt inte så lätt alla gånger.

Nej. Den är gul. Ja, så är det. Den är gul.

http://op.se/ostersund/1.2283715-har-kommer-en-gul-buss-

 

Ja. Det är dubbelt så dyrt, dubbelt(!) att tvättas av en fager ung mö som att tvättas av en gammal sköka på Gotland.

Courtesy of Almedalsveckan*.

 

* Läs: Sven Otto Littorin

//Henne

Calle säger: 'Nu hoppas jag upp först. Det är Sverige innan september 2006. När jag börjar att landa illustrerar jag Sverige mellan 2006 och 2010. Rätt neråt. Käpprätt åt helvete!'

Idag flyttar henne utomlands. Till Gotland. Därför hedrar vi henne med en bild med text som hon gillar!



Kanske var han hård och ond. Men medaljerna talar sitt tydliga språk. Och då har ni ännu inte sett pokalerna från distriktsmästerskapen i bordtennis.

'Ja jag sa: Ooooo-la-la jag vill ha dig'

'Du kan också glädja andra som på denna jorden vandra. Klappa händerna när du är riktigt glad'

Efter att ha läst senaste delen av "Henneochhan sms:ar" kände jag mig lite kränkt och missuppfattad och vill nu ta ett par spaltmeter till att förklara mig, och ge mig själv en liten upprättelse:

Angående punkt 1: De talande soptunnorna

http://svt.se/2.126356/1.2101331/talande_papperskorgar_i_uppsala?lid=puff_2101331&lpos=rubrik

Angående punkt 2: "Paggan har små fötter" (här konsulterade jag förstås det enda trovärdiga alternativet i frågan: "Den enda tråden om Leif Pagrotsky" på flashbacks diskussionsforum)

https://www.flashback.org/t249734p3

Flashbackanvändaren "Bruce Wayne" säger att syrran såg honom i butik där hon jobbade och är exakt lika lång som Leif Pagrotsky. "Syrran" i fråga sägs då vara föga respektingivande 161 cm över marken. Och om han är 161 cm kort så är det rimligt att förutsätta att han har mycket små fötter, eftersom han annars skulle se ut som en vinkelhake.

Dock får vi använda våra källkritiska glasögon, då vi inte kan styrka att "syrran" faktiskt är 161 cm, eller att sagda syrra ens har ett jobb.

Ja. Det finns inte mycket för mig att säga om det här debaklet. Annat än att jag äntligen kan fullborda mitt samhällskritiska dykarpoem.


Resten har jag inte kommit på än, men nu har jag i alla fall ett rim på orange i bakfickan vilket ju är en stor lättnad.